Jämställd hälsa

Analys av delmål 5 – prioriterat delmål

Kvinnor och män ska ha samma förutsättningar för en god hälsa samt erbjudas vård och omsorg på lika villkor. 

 

Varför?

Folkhälsan i Sverige har på många områden utvecklas positivt, men hälsan är inte jämlikt fördelad i befolkningen. Det finns stora hälsoskillnader mellan könen och olika socioekonomiska grupper. Kvinnors och mäns upplevda hälsa skiljer sig även åt. Kvinnor med kort utbildning och kvinnor med funktionsnedsättning har sämst hälsoutveckling.

 

Psykisk ohälsa är vanligare bland kvinnor än bland män och särskilt bland unga kvinnor. Fler unga män än unga kvinnor tar självmord, vilket synliggör att mäns psykiska ohälsa i viss utsträckning är dold. Maskulinitetsnormer har en negativ inverkan på mäns hälsa eftersom det innebär att män söker vård i ett senare skede än kvinnor och är relaterade till riskbeteenden inom trafik, våldsanvändning och hög alkoholkonsumtion. Det finns även vetenskapligt stöd för att effekten av att vara utsatt för våld genererar betydande folkhälsoproblem.

 

Könsskillnader i hälsa

Delmålet om jämställd hälsa utgår från en fler-dimensionell syn på hälsa. Det omfattar fysisk, psykisk och sexuell/reproduktiv hälsa och innefattar kvinnor och män, samt flickors och pojkars hälsa, vård och omsorg genom hela livet. Statistik om medellivslängd finns sedan mitten av 1700-talet. Kvinnor har haft längre medellivslängd under hela den perioden. Kvinnor blir idag i genomsnitt 83,3 år, medan män i genomsnitt blir 78,7 år i Norrbotten. De norrbottniska männen har därmed kortast medellivslängd av alla män i Sverige. Sedan 1970-talet har dödligheten i medelåldern minskat mer för män än för kvinnor och den totala skillnaden i livslängd mellan kvinnor och män har därmed minskat och är nu 4,6 år.

 

I Sverige skattar de flesta sin hälsa som god eller mycket god, men kvinnor upplever sin hälsa sämre än vad män gör. Män uppskattar sin hälsa något mer positivt än kvinnor i alla åldersgrupper. Det finns könsskillnader avseende värk i skuldror, nacke och axlar till kvinnors nackdel. Skillnaderna är även stora avseende psykisk hälsa, men kan delvis förklaras av att kvinnor och män uttrycker den psykiska ohälsan på olika sätt.

 

I Norrbotten ökar andelen kvinnor och män som skattar sin hälsa som bra eller mycket bra. Sju av tio gör denna uppskattning. Kvinnors självskattade hälsa ligger några procentenheter lägre än männens, vilket också är det vanliga mönstret nationellt.

 

Ett pågående folkhälsoarbete med jämställdhetsperspektiv

Under kommunbesök i samtliga av länets kommuner som gjordes i samband med en behovsinventering och förankring av en kommande folkhälsostrategi för folkhälsoarbetet i Norrbotten, framgick att många tog upp jämställdhetsutmaningar när de tillfrågades om läget avseende folkhälsa. Nedan följer vad som lyftes i kommunerna med koppling till jämställdhet som är viktigt att ha med sig i arbetet med målet jämställd hälsa, och folkhälsoarbetet:

 

  • I flera kommuner i länet är det fler pojkar än flickor som inte klarar grundskolan och gymnasium jämfört med genomsnittet i Norrbotten. I en kommun lyfts att det är en låg andel unga som har eftergymnasial utbildning och de önskar att fler går ut med godkända betyg.
  • Flickors och kvinnors psykiska ohälsa och stress har lyfts i flera kommuner, samt hur man kan arbeta förebyggande och främjande med kvinnors hälsa med kunskapsbaserade insatser.
  • En kommun efterlyste mer könsuppdelad statistik, särskilt gällande socioekonomiska perspektiv.
  • En kommun vill i ökad utsträckning belysa hur graden av ojämställdhet i samhället påverkar levnadsvillkor hos kommuninvånarna.
  • Ett regionalt och samlat stöd för våldsförebyggande arbete och våld i nära relation poängteras som viktigt och efterfrågas.
  • Ett normkritiskt perspektiv kopplat till vad som är okej att göra som kvinna respektive man i Norrbotten. Mer fokus på mansnormer efterlyses.
  • Vilja att luckra upp traditionella strukturer på arbetsmarknaden och i utbildningsväsendet för att skapa ett mer jämställt samhälle, något som behövs särskilt i glesbygdskommuner.
  • På grund av en stor utflyttning och ett stort mottagande av nyanlända har en kommun fått göra ekonomiska prioriteringar och nedprioriterat arbetet med bland annat jämställdhet.

 

Sociala bestämningsfaktorer i hälsa

Det är flera faktorer som påverkar människors hälsa. Det är ekonomiska, sociala och politiska faktorer, men även faktorer som rör den fysiska miljön och individuella beteenden och levnadsvanor. Dessa faktorer brukar benämnas som hälsans bestämningsfaktorer. Faktorer som påverkar hälsan och bidrar till ojämlikhet i hälsa mellan olika grupper i samhället.

 

Det finns stora skillnader i hälsa mellan olika socioekonomiska grupper, där faktorer som exempelvis utbildningsnivå, inkomster och om man är inrikes eller utrikes född påverkar. Kvinnor i åldern 35–64 år med endast förgymnasial utbildning har haft den minst gynnsamma hälsoutvecklingen nationellt de senaste tio åren. Dödligheten i gruppen minskade med bara 6 procent under perioden 1991–2012, medan dödligheten minskade med 33 procent för kvinnor med eftergymnasial utbildning under samma period. Ett annat exempel handlar om upplevelsen kring allmänt hälsotillstånd. Inrikes födda kvinnor bedömer sitt hälsotillstånd som bra i högre utsträckning än utrikes födda kvinnor, som oftare uppger besvär med svår värk. Den skillnaden finns inte bland inrikes och utrikes födda män.

 

Personer med en eftergymnasial utbildning har drygt fem års högre medellivslängd än personer med enbart förgymnasial utbildning. Regionalt syns även skillnader då lägre utbildade personer i södra Sverige har högre medellivslängd än lägre utbildade personer i norra Sverige.

 

Psykisk ohälsa hos kvinnor och män

Kvinnor diagnosticeras och behandlas för depression i dubbelt så stor utsträckning som män. Varannan kvinna och var fjärde man förväntas någon gång under livet drabbas av en depression. Det är 1,5–3 gånger vanligare för kvinnor att ha mildare oro, ångest samt depression än för män.

 

Könsskillnader avseende psykisk ohälsa är som störst i ungdomsåren och framförallt unga kvinnor är drabbade. Självrapporterade psykiska och somatiska besvär ökar bland 13–15-åriga flickor och skillnaderna mellan könen ökar med stigande ålder. Flickor har under de senaste 15 åren i ökande grad rapporterat symtom som huvudvärk och ont i magen i olika undersökningar. Stress och ökad psykisk ohälsa syns både bland pojkar och flickor, men särskilt bland unga flickor.

 

Andelen invånare i Norrbotten i åldern 16–84 år med nedsatt psykiskt välbefinnande är 11 procent för män samt 16 procent för kvinnor. Motsvarande siffror för riket är 13 procent respektive 18 procent.

 

Män är dock överrepresenterade bland de som begår självmord och svarar för cirka 70 procent av självmorden nationellt. Skillnaderna mellan könen avseende självmord ökar i de äldsta åldersgrupperna och för gruppen över 80 år är det fyra gånger vanligare att män tar sitt liv än kvinnor. Självskadebeteende är dock vanligare bland kvinnor, och det är tre gånger högre risk att unga kvinnor försöker ta sitt liv än att unga män försöker ta sitt liv. Mäns psykiska ohälsa skiljer sig även åt mellan olika grupper av män. Homo- och bisexuella män har psykisk ohälsa i högre grad än heterosexuella män. Män underdiagnosticeras när det kommer till depression och söker hjälp i ett senare skede än kvinnor.

 

I länet pågår ett arbete i SAM-projektet som syftar till att främja hälsa och förebygga psykisk ohälsa hos barn och unga i Norrbotten. Det efterfrågas alltmer kunskap och insatser när det handlar om just ungas psykiska hälsa. Ett genusperspektiv har applicerats i arbetet och har varit nödvändigt för att fånga upp de barn och unga som inte synliggörs i statistiken.

 

Ohälsans genusuttryck

Forskning påpekar vikten av att skillnader i psykisk hälsa mellan kvinnor och män behöver sättas i relation till genus, där uttryck för psykisk ohälsa är sammankopplat med normer om kön. Det finns forskning som tyder på att både pojkar och män är drabbade av psykisk ohälsa i högre utsträckning än vad som framgår av statistik och det pågår även diskussioner om dagens sätt att mäta osynliggör mäns psykiska ohälsa, då den tar sig andra uttryck än kvinnors ohälsa. Kvinnors och mäns uttryck för psykiska besvär ligger i linje med traditionella könsroller.

 

Mäns ohälsa kan sättas i relation till normer för maskulinitet. Talesättet ”en bra karl reder sig själv” illustrerar en traditionell och stereotyp bild av manlighet där mannen inte ber om hjälp och inte vänder sig till vården för att söka hjälp. Män söker överlag vård i mindre utsträckning än kvinnor, och söker även vård i ett senare skede.

 

Normer om manlighet som bygger på föreställningar om att män ska vara modiga, osårbara och inte visa svaghet får konsekvenser för mäns ohälsa, dels genom att män inte uppsöker vård och därmed inte får behandling i tid, men det får även konsekvenser genom riskfyllda beteenden av olika slag. Det ökar risken för vissa dödsorsaker, som olyckor där risktagande är involverat (fordons-, drunkningsolyckor) samt självmord. Mäns psykiska ohälsa kan också ta sig uttryck i utåtagerande beteende, aggressivitet och missbruk av alkohol och droger. Uttrycken har förbisetts som symptom för psykisk ohälsa och leder till under-diagnostisering av mäns psykiska ohälsa.

 

Att upprätthålla maskulinitetsnormer innebär samtidigt att distansera sig från det som uppfattas som feminint, till exempel ledsamhet, söka hjälp och att kommunicera sina känslor. Genus påverkar därmed hur kvinnor och män uttrycker sig i kontakt med vården, hur de upplever och beskriver sina symtom och vilka orsaker de ser som möjliga. Även kvinnors och mäns egna tolkningar av depressioner skiljer sig åt generellt. När kvinnor förklarar sin depression nämner de både faktorer som beror på yttre orsaker, som arbetsbelastning, stress och relationsproblem, men även inre orsaker som hormoner, andra sjukdomar och läkemedel. Kvinnor lägger ofta skulden på sig själva. Män å andra sidan förklarar depressionen med yttre orsaker, arbete och stress och ser orsaken till depressionen som utifrån kommande.