Jämställd utbildning

Analys av delmål 3 – prioriterat delmål

Kvinnor och män, flickor och pojkar, ska ha samma möjligheter och villkor när det gäller utbildning, studieval och personlig utveckling.

 

Varför?

Flickor som grupp har högre betyg än pojkar och läser vidare på högskola och universitet i betydligt högre utsträckning. Pojkars lägre betyg och mindre skolengagemang gör att män riskerar att halka efter utbildningsmässigt. Genusperspektiv och normkritik bör därför få en starkare roll i skolan för att garantera en mer jämlik och jämställd skola där både flickors och pojkars utbildning är likvärdig.

 

Gymnasieskolan och högre studier är i hög grad könssegregerad. Normer och föreställningar om kön och klass påverkar ungas studieval, vilket på sikt leder till ojämställda villkor på arbetsmarknaden.

 

Dagens arbetsliv ställer andra krav på de som kommer ut i arbetslivet. Kvalificerade arbeten ställer ofta höga krav på att kunna organisera och hantera komplexa situationer och på att förmå att göra sig anställningsbar. Förmågan att tänka abstrakt, förhålla sig kritiskt och källgranska, samt att hantera system kommer att kräva digital kompetens och akademiska meriter. Okvalificerade och mer mekaniska arbeten försvinner i allt högre utsträckning, vilket gör betydelsen av utbildning än mer betydelsefull. Om inte flickors och pojkars utbildning i högre grad blir likvärdig, riskerar kön, socioekonomisk bakgrund och utbildningsnivå att bli än mer avgörande i uppdelningen på arbetsmarknaden.

 

Mer jämställdhetsarbete i skolan

Genom att arbeta med genus och jämställdhet i skolan, kan vi bidra till att barn och unga får ökade möjligheter att utvecklas till unika individer med intressen och viljor som inte begränsas av traditionella föreställningar om de grupper de tillhör, som exempelvis kön, etnicitet och funktionsförmåga. Det ger barn ökat handlingsutrymme och fler valmöjligheter, och ökar förutsättningar för jämställda val. Genusarbete i skolan handlar om att medvetandegöra hur skillnad görs på flickor och pojkar – till exempel personalens bemötande av prestationer, behov av stöd, tonläge i mötet med barn och i vilka situationer flickor respektive pojkar får uppmärksamhet.

 

Med normkritik synliggörs och problematiseras osynliga regler. De normer och föreställningar om kön som skapas och upprätthålls i skolan kan då åskådliggöras och alternativa förhållningssätt kan användas för att öka barnens handlingsutrymme.

 

Eftersom normer skapas, upprätthålls och ”görs” kontinuerligt så omges unga flickor och pojkar i skolan ständigt av förväntningar om vad det innebär att vara flicka respektive pojke, kvinna respektive man. Att vissa saker förknippas med femininet eller maskulinitet kan vara både synligt, som när det handlar om intressen, eller mer subtilt, som lärares bemötande mot eleverna i klassrummet. Där kan ordval, känslor, förutfattade åsikter och kroppsspråk skapa och upprätthålla normer och värderingar om kön. Ett exempel är om lärare förutsätter att pojkarna behöver mer hjälp i klassrummet, medan flickorna anses vara duktiga, självständiga och klara sig själva.

 

När färger, intressen eller beteenden upprepade gånger kopplas samman eller benämns med ett kön skapas en genusnorm och innebär i förlängningen att de tolkas och uppfattas som antingen för flickor eller för pojkar, vilket begränsar barns handlingsutrymme. Barn och unga beter sig ofta enligt normen för att passa in. Många av de val som en individ gör påverkas av genussystemet och könsnormer. Det innebär att individernas val ofta inte är fria val, utan istället handlingar utifrån ett begränsat antal förutsättningar som individen tilldelats utifrån kön.

 

Barn känner redan i förskoleålder till könsnormer, de påverkas och har en klar uppfattning om vilka leksaker och färger som tillhör vilket kön. Forskning visar även att barn i den åldern har en tydlig mental karta över vilka yrken som passar kvinnor respektive män, utifrån slutsatser om vad de ser och upplever i vardagen. Det kan till exempel handla om vem som är busschaufför, vägarbetare och sjuksköterska.

 

Ökad medvetenhet om genus och normkritik i skolan är en prioritering för fortsatt arbete i länet inom delmålet jämställd utbildning.

 

 

Studieval, genus och klass

Eftersom genus skapas kontinuerligt i skolan, så påverkar det elevers studieval till gymnasiet och till eftergymnasial utbildning. Gymnasieprogrammen i Norrbotten har en tydlig könsmärkning och är i hög grad könsuppdelade. Nationellt sett har endast tre gymnasieprogram en jämn könsfördelning, det är Naturvetenskapsprogrammet, Ekonomiprogrammet samt Restaurang- och livsmedelsprogrammet.

 

Valet av utbildningsinriktning påverkas av traditionella föreställningar om typiskt ”kvinnliga” respektive ”manliga” intressen och egenskaper, som unga lär sig tidigt.

 

Föreställningarna och ”görandet” av kön förstärks även av den könssegregerade arbetsmarknaden som påverkar valen. Gymnasievalen hos pojkar och flickor visualiserar hur könssegregeringen ser ut i samhället. Detta är särskilt tydligt på yrkesförberedande program som är könsuppdelade i högre utsträckning än studieförberedande program. Flickor väljer i högre grad att läsa barn och fritidsprogrammet, estetiska program och omvårdnadsprogrammet medan pojkar återfinns på byggprogrammet, elprogrammet, fordonsprogrammet och industriprogrammet.

 

Handlingsalternativen när det kommer till studieval påverkas även av vilka resurser barn har till sitt förfogande, alla har inte möjlighet att välja var de vill bo eller vilken utbildning de vill gå. Även uppfattningen om vilka möjligheter som finns skiljer sig åt beroende på socioekonomisk status och därför kan utbildningsalternativen som unga ser framför sig se olika ut. Föreställningar om vilka utbildningsalternativ som är realistiska för barn och unga hänger till exempel starkt samman med föräldrarnas utbildningsnivå. En person med föräldrar som inte studerat vidare kanske inte ens reflekterar över möjligheten att läsa en akademisk utbildning, medan ett barn med föräldrar som har en akademisk utbildning kan välja på ett helt annat sätt i utbildningskatalogen.

 

Föräldrarnas utbildningsnivå påverkar elevernas gymnasieval, då barn till föräldrar med högre utbildningsnivå väljer studieförberedande program i betydligt högre utsträckning än barn med föräldrar med gymnasial utbildning.

 

Forskning visar paradoxalt nog att de elever som väljer könstypiskt och därmed följer normen får status som självständiga och fria, till skillnad från elever som bryter mot normen. Dessa anses vara mer förutsägbara och mindre ”sig själv”. Att unga väljer könstraditionellt kan även bero på den bekräftelse det innebär att välja enligt normen för att vara tjej respektive kille. Bekräftelse från både föräldrar, skola och kompisar.

 

Unga som bryter mot normen och gör icketraditionella val möts ofta av både ifrågasättande och negativ respons. Det är betydligt fler elever som väljer otraditionellt till en början, men de eleverna hoppar oftare av sina utbildningar. Nationell statistik visar att nästan hälften av tjejerna som påbörjar gymnasiets fordonsprogram hoppar av innan skolan är färdig.

 

Könsnormer består av oskrivna regler om hur flickor respektive pojkar förväntas vara utifrån könstillhörighet. Normen utgör ett slags regelverk om vad som är ett önskvärt beteende och ett icke-önskvärt beteende, vad som ses som normalt respektive avvikande. Det som anses önskvärt och ”normalt” värderas också högre, medan det som uppfattas som icke-önskvärt och avvikande anses sämre.

 


Studieval i Norrbotten

Den gymnasieutbildning i Norrbotten som är mest jämställd utifrån könsfördelningen 40/60 är det naturvetenskapliga programmet. De vanligaste programmen bland både flickor och pojkar är det Samhällsvetenskapliga programmet och det Naturvetenskapliga. Lokala förhållanden i kommunerna påverkar också gymnasievalen och därför kan val regionalt ibland vara än mer könssegregerade än den nationella statistiken.

 

Det har blivit något vanligare bland kvinnor att välja teknisk/naturvetenskaplig inriktning på universitet i samband med den stora utbyggnaden av utbildningarna inom området under 1980- och 1990-talet. Det har dock även medfört att även män i högre grad väljer teknikutbildningar, samt att det har blivit ännu mer ovanligt bland män att välja en pedagogisk eller vårdinriktad utbildning.

 

Större ansträngningar har dock gjorts för att uppmuntra flickor/kvinnor att ta sig in på pojkars/mäns domäner än tvärtom, vilket delvis kan förklara varför män inte ses inom kvinnodominerade yrken i samma grad som kvinnor ses inom mansdominerade. Ytterligare förklaring är den värdering av kvinnors och mäns arbete som finns i samhället där det feminina värderas lägre, vilket innebär att män som väljer mot normen och väljer något som könsmärkts som feminint tar en högre social risk och riskerar att ifrågasättas kring sin manlighet.

 

För mer information om studieval och arbetsmarknad i Norrbotten, läs Länsstyrelsens rapport JämLYS av arbetsmarknad och studieval i Norrbotten och materialet som tagits fram inom informationssatsningen Gå din egen väg!

 

 

Betyg och utbildningsnivå

Den genomsnittliga utbildningsnivån är högre hos kvinnor än hos män. I åldersgruppen 25–64 år har 47,6 procent av kvinnorna respektive 36,7 procent av männen eftergymnasial utbildning. I Norrbotten är nivåerna något lägre än riksgenomsnittet, med 43,2 respektive 28,7 procent.

 

Kvinnor utgör idag en majoritet av studenterna på högskolor och universitet och tar examina i högre grad än män på både kvinno- och mansdominerade utbildningar. Män är i majoritet på tekniska och industriella utbildningar på gymnasienivå, men kvinnor fortsätter att öka sin andel på traditionella mansdominerade utbildningar inom högskolan.